Visentkalvens första simtur

En liten visentkalv, bara tre- fyra veckor gammal, tar sin första simtur. Det blev en lite vådlig upplevelse för kalven men faktiskt också för mig, som åsåg det hela. Jag blev så snopen, att det tog flera sekunder innan jag kom på att jag ju fortfarande hade kameran i handen. Jag hade precis tagit en del foton på kalven som sprang fram och tillbaka på motsatt strandkant av sjön.

Det var inte förrän allt var över som jag förstod, att jag bevittnat en ganska speciell händelse. Inte för att det är ovanligt att visenter simmar men att en liten kalv kastar sig i vattnet hade jag inte sett tidigare - hittills inte senare heller. En oförglömlig upplevelse, i vart fall för mig. Kalven har säkert glömt det hela för länge sedan.

En visentko med sin kalv går och betar på strandkanten på andra sidan sjön. Jag stannade till för att ta några bilder.

Mamman går ut en bit i vattnet för att dricka...

...och kalven står lugnt kvar och tittar efter henne.

"Men mamma! Vart ska du ta vägen?" tycks kalven undra, där han står på strandkanten.

Kon, som bara är en kviga, dvs hon har just fått sin första kalv, tycks helt ha glömt bort att hon har blivit mamma, fortsätter simmande ut i sjön.

Hennes längtan efter de läckra näckrosorna blev för stor...

...och på strandkanten springer kalven fram....

....

... och tillbaka....

....flera gånger springer han åt båda hållen...

Så stannar han till och tittar utåt sjön där hans mamma kalasar på näckrosorna..

...och plötsligt kastar han sig ut i vattnet....

Det blir djupt och efter första språnget bottnar han inte längre..

Även om simförmågan är medfödd behöver han plaska för att hålla sig över ytan

Nog ser han lite förfärad ut...

....och så försvinner han helt under vattnet för ett par ögonblick...

...men kämpar sig strax upp igen...

...och börjar simma...

Nu har han hittat rytmen och forsar fram 😊

När han kommit en bit får han lotshjälp av en gräsandshona...

...och så närmar han sig fasta marken igen

Han har lyckligt kommit upp ur vattnet och går över berget...

...skuttar ner och är nu på motsatt sida av sjön från där han hoppade i

... "men du är ju inte min mamma......"

"Åh så blöt jag blev...och lite trött också..."

..."och vatten i öronen. Usch!!!"

Skakar vattnet ur pälsen...

... tittar ut över sjön där mamman fortfarande äter näckrosor.

Kalven har gått in i ett snår av örnbräken, när mamman äntligen kommer upp...

..."är det verkligen du som kommer mamma?"

Kalven blir så glad när han märker att det faktiskt är hans mamma som kommer...

... han springer fram....

... och börjar hoppa och skutta....

...

Men han verkar bli lite betänksam när mamman skakar vattnet ur pälsen...

Så till slut riktar hon sin uppmärksamhet mot sin kalv....

...och han får en tröstande slick.

Det hela slutade ju lyckligt för den lille kalven och jag var också rätt lycklig över att ha fått några hundra bilder på händelseförloppet.

Bilderna är tagna på Eriksberg i augusti 2016.