En dag i april fick den stora hjorden av davidshjortar "spring i benen". I år (2023) har det fötts 18 kalvar men på dessa bilder är det bara 12 av dem som är med. Hjortarna är så många att det har bildats två mindre flockar. Denna är den största.
De rusade fram och tillbaka på Remmarna, som under våren är en våtmark. Såväl kalvarna som de vuxna tycktes njuta av springa så vattnet yrde och det var en rolig upplevelse att titta på dem.
Här sätter småttingarna fart....
...och de ser verkligen ut att ha roligt.
Några av dem vände om när de kom till slutet av fältet och här har en snubblat och hamnat i vattnet och det blir ett stort plask. Kamraten springer bara förbi....
... och fortsätter framåt i högsta fart. Samtidigt kommer ännu en kalv rusande i det höga, vattendränkta gräset...
... de båda springer och hoppar medan kalven som snubblat och hamnat i vattnet plaskar för att komma upp.
Kalven som fallit (till vänster) tar sig ändå ganska snabbt på benen...
...med vattnet rinnande ur pälsen..
...har den kommit ifatt kompisarna, som saktat av lite på takten.
Blöta men glada kom de tillbaka till sina mammor och fick en stärkande slurk mjölk.
Några vuxna hindar satte också fart i vattnet till hjortens förtret, för han ville ha dem samlade...
...och försökte därför stoppa den hind som var i täten.
Hjorten utförde imponerande hopp i försöket att få stopp på hinden....
...
...
...
... men hon sträckte ut och kom före honom till andra delen av fältet.
Därefter fick de 12 små med sig sina barnvakter på ännu en vårrusning...
... så läckert att se dem.
De små var inte "färdigsprungna" utan vände om igen...
...blev jagade ett ögonblick men fortsatte sin språngmarsch...
De fick med sig några av de vuxna när en av hindarna snubblade och föll, vilket fick de andra att stanna upp och titta...
... strax reste den fallna hinden...
... hon klarade fallet utan skador.
Davidshjortar trivs i våtmarker då de historiskt, när de fanns i vilt tillstånd, levde i träskmarker. De är anpassade till den sortens miljö och deras klövar (och lättklövar) är påtaglig större och bredare än t.ex. kronhjortens. Detta för att de inte skall sjunka ner i den blöta, leriga marken.
Ofta har jag sett dem stoppa ner mulen i vattnet och beta gräs som ännu inte vuxit upp över vattenytan.
Comentarios